Vaknade upp ur en jävulskt hemsk mardröm om otrohet, nära att brista i gråt innan jag insåg att det bara var en dröm. Dock börjar jag bli van med att drömma mardrömmar för det har jag gjort sedan jag var 5 år. Varför det är just när jag var 5 år är för att jag fortfarande kommer ihåg en dröm jag hade då om min morfar. Ber till gud, eller nån annan hjältemodig sak, att mina mardrömmar snart kan försvinna. Så less på att vakna upp och knappt veta om saker skett eller inte.

Idag skiner solen ute iaf så jag ska inte hänga läpp över drömmen mer! Har min första lektion klockan 12 så ska fixa till mig lite nu och dra in med bussen för att plugga lite innan.